Norgekatastrof

Jag och André blev upprigda i fredags när det var Kurirenfest hos mig. Malin undrade om vi ville åka till Norge och jobba efter katastrofen. Sagt och gjort. Dags att dra i handbromsen för att bli hämtad med flygtaxi halv tio på lördagmorgon.

Efter 3,5 timmas sömn tog det emot att stiga upp men det var bara att fara i väg till kuriren och hämta upp kamerautrustningen och sätta sig på planet till Stockholm och sen med 10 minuters marginal ta planet till Oslo.

Vi var i Oslo på hotellet vid fyra-tiden och hotellet var sjukt fint! Frukostarna var det bästa jag varit med om.

Tog och packade upp lite lätt och gick ut på stan för att kolla hur det såg ut vid bombområdet. Vi kom inte så nära på grund av avspärrningarna men vi gick runt och kollade läget och fotade och filmade lite. När vi närmar oss kyrkan är det sjukt mycket folk som står samlade och fotade en massa.

Vi förstod inte vad det var men såg ut som nån som betydde något i landet var där. Så kommer en blond kvinna ut ur folkhavet så jag säger till andre.

Petra - "är inte det där prinsessan?"
André - "Eh, jag vet inte, men du vet mer är jag. Fota på!"
Petra - "jag är nästan säker på att det är Mette-Marit.

Hon går runt bilen och vi står på andra sidan vägen så hon hamnar rakt framför oss. Sätter sig i bilen och sätter händerna i ansiktet. Hon gråter.

Vi hade otroligt tur att vi av ren slump var där just då. Det visade sig senare att Mette-Marits styvbror hade dödats på ön. Han var polisen han hade skjutit och tagit polisdräkten av.

De fyra dagar vi var i norge fick vi se en minnesplats vid kyrkan förvandlas från en blomsamling till ett enormt blomsterhav. Människor man mötte på gatorna hade varit och köpt blommor och var påväg mot kyrkan för att visa sin respekt till de döda och deras anhöriga. Typ 1/3 del och det är sjukt många. Folk åkte buss till Oslo för att lämna blommor och visa sitt stöd.

Men det var en lugn stämning. Ingen var sur över hur allt hade skötts av regeringen. De var en persons verk och det skulle inte krossa dem.

Var ett jobb jag är glad jag tackade ja till. Även om det är en tråkig sak som hänt så är det en historisk händelse som man nu fått vara med om.

Gå in på kuriren.nu ligger två bildspel av bilderna jag tagit!

Haft mycket tankar i huvudet under vistelsen och många intryck att ta in.

Men det är skönt att vara hemma igen :)